Sagor och Sägner från Elefanten

De tre Zonstrykarna och Psimutanten

Det var en gång Tre tappra zonstykare. Den första var Pryo, han var girig och lömsk och hade många armar och onda fömågor i sitt sinne.
Den andra var Akra och hon var ambitiös som få, och litade aldrig på någon annan än sig själv.
Den siste var den ädle Simo, och om honom har ni säkert hört mycket redan mina vänner. Få är så ädla som Simo och klockskap och mot rinner ur alla hans kroppsöppningar.

Hur som helst så var alla zonen en dag och letade efter nyttigheter när de alla tre kom till en mäktig ruin som låg på andra sidan en bro.
Vi springer genast dit, Sa Pryo, det finns säkert skatter att finna där!
Nä, sa Akra, jag tänker vänta tills det är mörkt, sen smyger jag dit själv.
Vi behöver inte gå dit, sade Simo, Arken behöver maten vi hittar mer än skatter från förr. Vi slår läger här ikväll och i morgon, när vi lämnat maten kan vi komma åter.

De slog läger, och Pyro (medveten felsägning; författarens anmärkning) tog första vakten medan de andra sov. De hade inte hunnit mer än sluta sina ögon innan Pryo var iväg över bron!

När Pryo gick över bron så hörde han en röst inne i sitt huvud.
Vem är det som tripp tripp trippar på min bro!
Det är jag, sa Pryo, Pryo. Jag skall bara till ruinen och leta skatter!
Då tänker jag äta upp dig!
Nej snälla, sade Pryo, ta inte mig! Det kommer andra efter mig, ät dom i stället, de smakar bättre, jag lovar!
Psimutanten under bron tänkte efter och gick med på Pryos förslag.
Pryo slank glatt in i ruinerna.

När det var mörkt så vaknade Akra och smög obemärkt fram till bron, när hon gick över bron hörde hon i sitt sinne.
Vem är det som tripp tripp trippar på min bro?
Det är jag; Akra, jag ska bara till ruinerna och leta skatter.
Då äter jag upp dig!
Nej, ta inte mig stora Psimutant. I morgon kommer den störta av oss, ät honom istället!
Psimutanten tänkte över Akras förslag och gick med på det och Akra gick in i ruinerna.

När solen gick upp vaknade Simo och blev vred av att de andra två var borta.
Idioter, tänkte han och gick till bron.
Vem är det som tripp tripp trippar på min bro, hörde han i sitt sinne.
Det är jag Simo den ädle!
Då tänker jag äta upp dej!
Kom an då din siiiithög!
Upp från brons undersida krälade Psimutanten med sina käftar öppna för att äta Simo. Simo sköt honom i huvudet och gick sedan in i ruinerna där han räddade Pyro (oops, fel igen) som fastnat på en spik med sin tröja och satt fast, och Kara som hade trillat ner i ett hål.

Så besegrade Simo den onde Psimutanten under bron och räddade arken!

Och jag skrattar så att jag gråter, underbart!

Jag föreställer mig Marcus säga "siiiithög" och bara det räcker för att gott skratt! Bra skrivet ^^

och fullt av så djupa dolda budskap

Jocke skrev:och fullt av så djupa dolda budskap

Feeding on the hate of others - Pyro style...

Eijvert har helt klart en negativ inverkan på Simo. Han börjar mer och mer tro på att han har gjort allt detta och att allt han företar sig kommer att gå bra.