Speltråden!

Gårdagens regn gör sig fortfarande påmind genom de pölar av vatten som hjulen till vagnen då och då åker ned i med ett för er numera välbekant “schlof”. Det har gått några dagar sedan ni lämnade byn Torshäll bakom er. 

Wolfram sitter längst fram på vagnen med tyglarna i vänsterhanden och huvudet vilande i högerhanden. Ni skulle kunna tro att han sov om det inte vore för att varje gång vagnen åker ned i en av groparna så studsar hans huvud upp från handen, följt av muttrade svordomar när hans huvud återigen dunsar ned i handen. Wolfram är en storvuxen man med gyllenbrunt hår som går honom ned till axlarna och mörkt bruna ögon. 

Efter några timmar av skumpande runt på vägen så vänder han sig bak mot er och säger “Maha, vi är framme ser ni husen där borta? Räta på ryggarna nu och se lite respektingivande ut.” Ni försöker göra som han säger men vagnen gör det är svårt att se respektingivande ut  då ni gungar runt som en onykter sjöman på en paradgata.

Efter några minuter så rullar ni i alla fall in i byn som ni fått ert nya uppdrag från. På vägen in noterar ni en handfull personer ute på åkrarna, vissa av dem verkar imponerade av er... andra inte lika mycket så. 

“Ptrooooo, ptroooo! Hortensia!” Vagnen stannar mitt på vad som verkar vara byns torg, en brunn med stenläggning runt om den står i mitten av torget och två äldre kvinnor är i färd med att ta upp vatten ur den. De tittar upp när ni stannar i närheten av dem men efter några övervägande blickar återgår de till arbetet. För att ha blivit kallade hit av byäldsten verkar ni inte särskilt välkomna. Från vad ni har sett så består byn av tio byggnader. Ett stort långhus, två lador och några mindre stugor och bodar.

Wolfram hoppar av och klappar er häst Hortensia med en stor och valkig hand och sträcker fram en morot åt henne att knapra på. Efter några sekunder kommer en man ut ur det stora långhuset och vandrar omgående i er riktning.

“Välkommna, välkommna mitt namn är Roger, byns äldste. Det var jag som skickade brevet till er när jag hörde att ni var i närheten. Hoppa ned från vagnen nu och ställ upp er så att jag får se er bättre.” Lydigt så gör ni som han säger och efter ett tag står ni alla på ett fint uppställt led framför Roger. Varför någon skulle döpa sin son till Roger är för er ett mysterium, men det verkar vara han som står för notan den här gången så det är lika bra att hålla honom på gott humör för tillfället. “Dåså” fortsätter Roger “Jag tror bestämt att en introduktion är på sin plats vi kan börja från ert vänster, nej nej se inte så oroliga ut, säg bara ert namn, vad ni är bra på och vart ni kommer ifrån så tar vi det därifrån sen. Jag tycker alltid det är trevligare att ha att göra med folk som jag vet vilka dem är, tycker inte ni det? Så ja du där längst ut till vänster kan väl starta?”

Waldemar inleder förfarandet med att presentera sig för Roger och Argos och Jarmo följer i god ordning med att kort berätta vad de heter och vad de är bra på. Roger nickar hela tiden instämmande och ger ibland från sig korta kommentarer i stil med ”mycket bra” och ”jasså?”. Sist ut är Wolfram som ger en kort beskrivning av hans tid i Pharydos södra gränsgarde ”Ja och sen så har jag kuskat runt med de här gossarna ett tag nu och sett till att de inte leker backstugesittare i Tervas” Wolfram sckrackar fram meningen med ett välmenande leende riktat mot er innan han vänder sig tillbaka till Roger och frågar ”Men det är nog om oss antar jag. Vad kan vi göra för er?”.

”Aaah som väntat av en med ert yrke, inte mycket för att prata om vädret utan rakt på sak så fort som möjligt” Roger himlar överdramatiskt med ögonen och gestikulerar mot det stora huset från vilken han kom ut när ni anlände ”Vi bör dock hålla just konversationen om vad ni kan göa för mig på ett mer... avskiljt ställe, tycker ni inte det? Wolfram om du skulle vara så snäll att följa med mig, ni andra är givetvis välkommna också, annars kan ni se or omkring eller vad helst ni känner för.”

Roger börjar gå iväg mot huset och Wolfram lyfter axlarna och skakar på huvudet ”NI hörde honom pojkar, det är upp till er om ni vill diskutera uppdraget och priset eller om ni vill ta hand om Hortensia, någon av er kan väl leta reda och ta en titt på urkundsväggen?” Med det sagt börjar Wolfram gå ikapp Roger.

OOC: Jag tänkte vi startar lite långsamt så att ni får möjligheten att känna in hur spelet fungerar. Som sagt gör vad ni känner för. Ta hand om hästen, häng med och prata med Roger eller utforska byn Urkundsväggen är för övrigt en anslagstavla med info om banditer som kan dödas för belöningar och annan viktig info om området och de finns i varje by och vägkrog.

- Även om jag gärna skulle se till Hortensia så känner jag att det vore bra att få lite information om vad som väntar oss. Jarmo din gamla stofil du kan väl ta och se till öket eftersom dina gamla ögon ändå inte kan läsa vad som står på urkundsväggen.

Med dessa ord stövlar Waldemar högljutt efter Roger och Wolfram. Hans manliga steg får de kvarvarande vattenpussarna på marken att darra på ytan och när hans grova kängor kliver rätt i en pöl stänker den åt alla håll och kanter.

OOC:

Argos skrockar lite åt sina kumpaner och lastar av sin utrustning

Hah! Underbart att se er på så gott humör... nåja, jag går och tittar på denna anslagstavla. Klart slut.

Argos gör en liten salut och traskar till denna "urkundsvägg" vilket han anser är en besynnerlig benämning och noterar detta i sin loggbok.

Waldemar följer efter Wolfram och Roger och Jarmos mentala hyttande med näven följer efter Waldemar ända in i det stora huset. Huset är en stabil träbyggnad med två våningar och en trappa på vardera sidan om den stora hallen som leder upp till rum på den övre våningen. ”Hilda, ge oss nått att dricka är du snäll” Roger viftar er upp för en trappa medan han talar med en hemtrevligt rund kvinna som står och rör runt i en gryta vid eldstaden. På övervåningen leder Roger in er i ett rum inrett med ett bord och några stolar som täckts över med koskinn, En tavla föreställande ett öppet fält med en vagn vid horisonten hänger på väggen. Roger slår sig ned på en av stolarna med ryggen mot fönstret och ni är inte sena med att göra honom sällskap.

”Dåså mina herrar. Rakt på sak var det.” Roger lutar sig framåt och hans blick blir något intensivare ”Min by har ett problem med banditer. En grupp nesliga fän har stulit Ros-Marie och Inga-Maj från oss, jag vill ha dem tillbaka och jag vill ha tjuvarnas händer på min vägg!” Wolfram rynkar lite smått på ögonbrynen åt Rogers sista kommentar men gör inte ljud av sin avsmak för en sådan handling. Ja antingen det eller det faktum att Waldemar ser ut som om han var en deltagare vid Disponent Ghötes orgie i Bro där han sitter med öppen skjorta slängd över en koskinnsstol. Roger verkar i alla fall inte bry sig om endera och fortsätter med att göra arga utmålningar om banditerna tills han blir avbruten av Hilda som kommer in med tre muggar som hon ställer ned på bordet med ett huf innan hon åter försvinner lika fort som hon kom. Muggarna är till er stora besvikelse fyllda med Brunskumm, den sunkigaste brygden i Shandar, att det är förstahandsvalet för att diskutera affärer kan bara betyda två saker, att byn är fattigare än någonting annat ni sett... eller så är ni inte välkomna.

Jarmo spänner loss Hortensia från vagnen och får några varma buffar på axeln som tack från det gulbruna stoet. Efter att ha sett mången by i sina dagar vet Jarmo instinktivt vart närmaste stall borde ligga och leder hästen dit. På vägen går han förbi de två damerna som stod och tog upp vatten från brunnen och en man som står och hamrar på en av byggnaderna med några plankor och en hink med tjära nära till hands. Väl framme vid stallet möts han av en slöögd oxe som frustar honom i ansiktet, den verkar dock inte ha tagit någon som helst notis över att han är där och fortsätter att tugga på en knippe gräs och frusta med jämna mellanrum även efter att Jarmo flyttar på sig. ”Du fårs ursäkta Biffen” säger en man inifrån stallet ”Han ä int som han var en gång” rösten tillhör en äldre herre klädd i en grå skjorta och bruna läderbyxor, han verkar vara något yngre än Jarmo men inte mycket ”Ja' e Lasse ja'. Vars kommer ni från då?” undrar han medan han torkar av sig på skjortan och räcker fram en näve.

Argos, som måste drabbats av tillfällig stroke som inte minns att urkundsväggar funnits och hetat så sedan Shandar grundades och inte alls är något besynnerlig som borde skrivas ned i en loggbok, traskar ändå med raka kliv iväg tvärs över torget till sidan av en byggnad där någon spikat upp några lappar. När han kommer fram upptäcker han belåtet att han hittat urkundsväggen och att det finns fyra urkunder fastspikade på den. De första två han läser behandlar beskattning av ull och importrestriktioner av hö. Den tredje är en annonsering om att arbetstillfällen finns i den nyöppnade Krakaogruvan för den som inte är rädd för mörker och hårt arbete. Den sista urkunden är en efterlysning för en grupp banditer vars ledare går under namnet Eskil Task, den är signerad Hertig Volle och belöningen är 50 kronor för ledaren och 10 kronor för varje annan medlem av hans grupp. Gruppen ska enligt urkunden ha sitt näste någonstans i fälten söder om Fredheim med andra ord i närheten av vart ni befinner er just nu.

Jarmo tar sluskens hand

Jarmo. Jag pehöver stallplats till Hortensia här.



OOC: ja, Jarmo kan vara fåordig

”Jarmo, trevligt, trevligt!” Lasse skakar entusiastiskt Jarmos hand och fortsätter ”Jovars no har ja palts för en pålle alltid, jomen lite på Lasse! Stanner du länge, eller är de bara över natta?”

Lasse börjar böka runt i stallet och flytta på lite bråte som ligger för en av spiltorna medan han muntert vädrar munlädret ”So du kan se så hars vi int många gäster med häster (hohohoho) men ge mig någon minut eller två så ska jag no kunna trycka in, Hortensia var det ja? Fint namn det, Påminner mig om en dam jag träffa en gång” Lasse fortsätter att prata om vad som än hoppar in i huvudet på karln tills allt är undanstökat och han leder Hortensia in i stallet. ”Som sagt och gjort, jomen, nå annat ja kan göra för dig?”

Efter att ha nedtecknat det viktigaste bitarna riktar Argos sin skarpa blick mot resten av byn. Den ser ut som vilken by som helst, några hus som ser stabila ut, en brunn och en väg rakt igenom. De två damerna som hämtade vatten när ni först anlände har nu försvunnit och det enda Argos kan höra är någon som hamrar och något enstaka svärord mellan hammarslagen. Tomheten i sig är lite underlig med tanke på att det är rätt många hus och Argos såg inte så många ute på åkrarna när ni anlände, men de kanske är inne i husen eller så var Argos bara inte tillräckligt uppmärksam när han skumpade runt på vagnen.

Inne i huset låter sig inte Waldermar bli allt för nedstämd av att hälla i sig Brunskumm även om det bär emot i smaklökarna. Wolfram som även han tagit upp muggen ser ut att dela Waldemars tankar om gästfriheten mot affärsresande. Roger däremot verkar inte märka någonting, han ser faktiskt lite smått frenetisk ut vid det här laget. ”Va jo kor, just det det är de, bra kor tro inget annat, mina bästa! Var var jag? Jo leta reda på packet och så.... ja ni förstår...” Roger kommer av sig lite och sveper en stor klunk av muggens innehåll och i pausen sticker Wolfram in. ”Så hur många banditer är det vi talar om?”. Roger ställer ned muggen till synes ouppmärksam på vad dess innehåll faktiskt var och tar åter till orda ”6 stycken är de, ni får femton kronor för varje en ni sänder till Voriod-Kaar, sanna mina ord. Vad sägs?”

Wolfram ler tillbaka och säger ”Mycket generöst Roger, låt mig bara konferera med min partner här i enrum innan vi beslutar oss i frågan. Waldemar är du snäll och gör mig sällskap här utanför.” Wolfram reser på sig och lämnar muggen kvar på bordet.

Väl ute ur Rogers hörhåll talar han i en tystare stämma ”Vad tror du Waldemar? Har han ens så mycket pengar? Jag menar Brunskumm???”

Vi plir nok inte så långvaarika.

OOC: notera den fina dialekt Jarmo lagt sig till med

Var kan man få si en pit mat på detta gudsförgätna stället?

Argos bestämmer sig för att uppsöka detta hamrande, besynnerlig by de har hamnat i.

Argos beger sig från urkundsväggen mot hammrandet som verkar komma något hus bort. Hammrandet blir allt tydligare för varje steg han tar och det är på det sporadiska svärordet uppenbart att det är en man som hammrar. Argos skådar strax en man som föga förväntande står och bankar upp plankor på ett av husen i byn. Han har en spik i munnen, ett antal plankor runt omkring honom samt en hink som är fylld med tjära. När Argos kommer närmare så kan han bedöma mannens ålder till runt 25-30. Mannen ifråga verkar inte uppmärksamma att Argos är i närheten utan fortsätter att hammra och svära. Argos möte ringen annan på vägen till mannen.

Waldemars ord får Wolfram att nicka instämmande. ”Sant, sant. Men jag tycker inte om att behöva riskera livet två gånger för samma utdelning.” Han kliar sig själv i pannan och fortsätter ”och kor... jag har inte skött en ko sen jag bodde i föräldrahemmet. Asch vi får helt enkelt hoppas på det bästa och planera för det värsta.” Med en sista suck i måttlig uppgivenhet över att den här byn och det uppdrag ni blev hitkallade för inte alls är det han hade tänkt sig återvänder Wolfram och Waldemar till rummet där Roger sitter och smuttar på innehållet i hans mugg. ”Nå?” Roger hugger kort fram ordet och hans blick försöker borra sig in i er båda samtidigt.

”Vi har överlagt och kommit fram till att det skulle vara en stor ära för oss att få hjälpa er med ert banditproblem Roger. Vi accepterar den summa du nämnde om 15 kronor per död bandit och vi ska för allt vi är värda se till att Ros-Marie och Inga-Maj kommer tillbaka hela och rena.” Wolfram är saklig i sin utläggning och viker inte för en sekund bort blicken från Rogers. ”Vi ger oss av i första morgonljuset, kan vi sova i någon av stugorna över kvällen?”

Roger rätar på ryggen i stolen och ser ut som om han hade vunnit en torgtombola. ”Bra, bra, bra” säger han och stiger upp och skakar Wolframs och Waldemars händer. ”Ni kan övernatta i stugan tvärs emot det här huset, det är den på vilken urkundsväggen sitter. Jag ska se till att Hilda skickar över något att äta åt er under kvällen och på morgonen. Mycket bra, verkligen mycket bra.” Roger hastar ut ur rummet innan ni hinner tacka honom för gästvänligheten och ni hör hur han i trappan roppar på Hilda.

”Jahopp Waldemar. Ska vi gå och se vad de andra har för sig? Eller stannar du hellre här och avslutar ditt skum? Hahaha” Wolfram väntar inte heller han på svar utan börjar röra sig mot trappan.

”Ja du de e bare å prata med Hilda du så ska du se att hon fixar nått till de', jag tar hand om hästa här va så slipper du böka med henne samtidigt som du fixar di själver” Det är ingen hejd på Lasses utläggningar och Jarmo börjar få ont i öronen av allt trams som kommer ut ur munnen på den pratglada stalldrängen ”Då får la ta de lite försiktigt med Hilda, jo men serru, hon har vari lite kittslig sen Henrik tog de andra och körde iväg. Hon tog de hårt de gjorde na, jomen. Så eh nämn int Henrik om du int vill ha en slev i huvudet hehe” Lasse pratar vidare medan han återgår till att skyffla runt hö inne i stallet, Jarmo är inte helt säker men han tror att Lasse skulle fortsätta prata även efter han gick om han inte sa till Lasse att han skulle gå därifrån.

Vem saaatan är Henrik?

OOC: yes, i went there

Som en kniv genom smör flyter Lasse obehindrat mellan konversationsämnen när han svarar på Jarmos fråga samtidigt som han lägger en stor klump med hö framför Hortensia. "Henrik? ja de e sonen hennes, trevlig pöjk, jomen. Han å de andra packa ihop och begav sig för ett tag sen. Tss kan du tänka dig det va? Bara åka iväg mitt under sättningen, de åkrarna reder int sig själva om de var de de trodde det säger jag dig"

"Hilda är de som har hand om bespisningen här i krokarna hon är la i storstugan som sagt."

Argos tar och frågar den arbetande och tydligt ilskna karl

"Min gode herre, vad är det som bekymrar er? Behöver ni någon hjälp?"

ooc:

Waldemar och Wolfram är på väg att lämna huset när Wolfram vänder sig till Waldemar och säger att han måste kolla en till sam med Roger innan han vänder sig om och beger sig tillbaka mot er nye arbetsgivare. Obekymrad fortsätter Waldemar ut mot det angivna huset tvärs emot. Huset är hyfsat rymligt, ett större rum och två mindre längre in. Det finns en större säng i ett av de bakre rummen och två bäddsoffor vid ett bord i det större rummet. Det tredje rummet är ett form av förråd och innehåller ett par byrålådor och fem korgar vävda av strå. Utöver detta finns en tavla och några stolar och lite annat smått och gott som fyller ut huset. Det är uppenbart för Waldemar att en familj måste bo i huset men vem det än är så kommer det bli trångt om ni fyra ska slafa tillsammans med dem.

Efter att ha inspekterat huset beger sig Waldemar ut för att leta reda på en bättre brygd att förtära och något vackrare än Hilda att förföra.

Jarmo som fastnat i en konversation med Lasse lyckas efter mycket om och men slita sig loss från stallet och beger sig mot det stora huset i vilket Lasse påstått att Hilda, damen som har saker att äta, ska vara. På vägen dit ser han Argos som står och pratar med den hamrande mannen. Fast beslutsam om att inte fasta i ännu en konversation med en pratkvarn till bybo klampar Jarmo i hast mot sin destination bara för att bli stoppad på trappan av Wolfram som är på väg ut ur huset. ”Jarmo, det blir banditjakt i gryningen! Har du varit vid urkundsväggen eller skickade du Argos dit? Hur som haver, har du sett Argos? Jag tycker vi ska prata ihop oss om uppdraget, vi har fått huset där mittemot att sova i för kvällen och de lovade att skicka över nått att äta åt oss som förhoppningsvis smakar bättre än vad jag och Waldemar var tvungna att nedkämpa under vårt samtal med Roger.” Jarmo förbannar vem det än är som kokar ihop den här historien då han ständigt hamnar i vägen för folk som tycker om att prata en hel del men säger att han såg Argos stå och prata med en man något hus bort och pekar i den riktningen. ”Bra, jag tar och hämtar honom. Möt mig i huset sen” fortsätter Wolfram innan han får syn på Waldemar som kommer ut ur huset på andra sidan vägen. ”Waldemar!” Wolfram ropar efter den välsvarvade Waldemar ”Samling i huset när jag hämtat Argos så gå inte för långt nu hördu, vi har saker att diskutera!” med det vandrar Wolfram vidare i riktningen Jarmo pekat ut att Argos befinner sig i.

Argos's vänliga ord får mannen att en kort sekund vända blicken från sitt arbete för att kasta ett skeptiskt öga på den hövlige fältskären. ”Bah! Om du inte har Henrik eller Olle gömd bakom husknuten för att ta över det här sabla bygget så vet jag inte vad du kan göra för mig. Gubbjäkeln och dem fick nått spel på varandra så nu får jag sköta deras jobb åt dem.” Mannen låter mer förbittrad än något annat. ”Jag är ledsen, jag borde inte lacka ur på sig, det har varit så stressigt de här veckorna och det tär på en sinne om du förstår vad jag menar.” Han lägger ned hammaren och sätter sig ned lutad mot husväggen. ”Mitt namn är Gustav, jag är Rogers son, han är byäldsten här. Är du på väg norrut till Fredheim?”

OOC: Banne, du får hålla en kortare konversation med Gustav om du vill, ur ett tidsperspektiv händer det innan följande.

Wolfram kliver upp till Argos och dunkar sin kompanjon i ryggen med en massiv hand. ”Är vi inte gott nog sällskap för dig Argos haha! Vi har ett uppdrag att diskutera så jag måste slita dig ifrån din nya vänn här”.

Argos tar farväl av Gustav och följer med Wolfram till ett av husen i byn där Jarmo och Waldemar väntar. Waldemar är smått besviken för han har inte lyckats hitta varesig något gott att dricka eller någon ung tös att spänna sina muskler för. Han och Jarmo har dock fått med sig en mindre gryta med stuvning som står och puttrar på bordet och en stor kanna vatten från Hilda.

Ni sätter er alla till bords och Wolfram redogör för uppdraget. Det ska vara 6 banditer som har stulit två kossor, det är de enda kännetecknen Roger kunde ge. Wolfram pratade med Roger efter Waldemar gått och Roger trodde att banditerna höll till bland fälten norr om byn.

Efter genomgången och middagen är ni åter fria att göra vad ni vill men det börjar bli sent och Wolfram drar sig tillbaka för kvällen.

OOC: Den här uppdateringen som kommer blir er sista i byn så om ni vill ge er ut ur huset för att göra något mer i byn, kanske prata med de som kommit in från åkern eller vad ni nu känner för, så måste ni göra det nu för i slutet av nästa uppdatering så kommer ni bege er ut på uppdrag.